Hett 40-års jubileum!

Hett 40-års jubileum!

Det var 5 år sedan jag sprang Stockholm Marathon för första gången men var då inte tränad för den distansen, jag hade bara hunnit med ett pass på 25km som längst och fick slita ordentligt andra halvan av loppet. På den tiden var jag lite av en periodare vad gäller löpning, på vintern hade jag fullt upp som innebandytränare och gick upp 5-10kg varje innebandysäsong. Man såg ju inte direkt fram emot de första löppassen på vårkanten när man hade för mycket dövikt och för dålig kondis.

Däremot hade jag sällan problem med skavsår och dylikt då jag sprang med rejält dämpade pronationsskor och löpstilen var därefter, dvs hälisättning och låga knän. Jag jobbade tillsammans med en riktigt duktig löpare (tror han gjorde maran en bit under 3h) som sedermera blev lite av en mentor för mig vad gäller löpning och han fick in mig på andra tankar. Vi sprang en hel del lunchpass och pratade mycket träning, han rekommenderade att jag skulle försöka landa mer på framfoten och pratade en hel del om barfotalöpning.

Jag har på senare år gått över till neutrala skor utan så mycket dämpning och kör även korta pass med barfotaskor. Knäproblemen jag hade tidigare och krävde väldämpade pronationsskor har försvunnit helt tack vare att jag jobbat med löptekniken – framfotsisättning och högre kadens.

Med min ”nya” löpteknik har tyvärr skavsår och blåsor blivit en del av vardagen när passen blir uppåt 15km och längre. Jag har fram tills nyligen använt tejp men det har inte varit helt optimalt då tejpen har en tendens att ”korva” ihop sig och lossna vilket ibland till och med ger mer skavsår.

Inför maran i år som är min andra hade jag tränat riktigt bra och som vanligt tejpade jag tår och fötter före varje långpass tills jag såg en annons på facebook om att bli testare av BlissWool. Jag anmälde mitt intresse och fick ganska snart hem en förpackning, det var då ca en månad kvar till Stockholm Marathon så jag skulle hinna prova det ordentligt – man vill ju inte chansa med nåt nytt på en mara.

Efter att ha provat BlissWool ett par pass kom jag underfund med hur mycket jag skulle använda och hur jag skulle linda det runt tårna för bra effekt. Jag bestämde mig tidigt för att köra med det på maran också.

Årets lopp var 40-årsjubileum för Stockholm Marathon med en ny bansträckning som även om jag bara sprungit en gång tidigare skulle bli spännande att springa.

Veckan innan loppet var det mycket prat och skriverier om värmen, det såg ut att bli en riktigt svettig mara. Nu är jag i grunden en ganska positiv person så jag var inte så orolig, det är bara att försöka prestera efter förutsättningarna. Mitt tidigt uppsatta mål var att komma ner på 3:37 då det är vad min kära mor har sprungit på men jag misstänkte att det skulle bli tufft att slå det i värmen.

Väl på plats inför loppet kändes det bra och som alltid när det är race-dags hade man den där sköna nervositeten i kroppen. Jag hade min fru med som support och då min storasyster också skulle springa var vi tillsammans med min systers sambo och min mor en samling upprymda masar och kullor i väntan på start.

Jag kände mig väl förberedd, några långpass till på vårkanten hade inte skadat men formen kändes bra och utrustningen i ordning. Då jag gillar att dricka små klunkar när jag springer hade jag bestämt mig för att köra med ett vätskebälte som har tre flaskor på vardera strax över 2dl. Tejpning av bröstvårtor och diverse insmörjning med vaselin hade jag gjort på hotellet, nu var det bara fotvården kvar som helt och hållet fick skötas med BlissWool. Jag lindade ordentligt med ull runt mina problemtår och drog försiktigt på mig strumporna, en rejäl dubbelknut på skorna så var jag redo för start.

Redan på stadion på väg till startfållorna kände både jag och min syster att detta skulle bli en svettig dag, det var en tryckande värme i trängseln fram till start. Efter starten gick som alltid långsamt i början men redan efter en kilometer var den värsta trängseln förbi, jag startade i den första gruppen i andra startled så det var ganska fritt framåt. De första vätskekontrollerna sprang jag förbi då jag hade mitt vätskebälte och det kändes bra, det var nästan kaos i början då nästan alla skulle dricka vid varje station.

Jag kom in bra i löpningen och höll ett tempo som kändes bekvämt men ändå ganska snabbt, kanske skulle jag klara mitt mål ändå. Det stod duschar lite här och där på banan och funktionärer med brandslangar stod och duschade löpare på några ställen så man fick iaf svalka av sig då och då men värmen satte sina spår ändå. Redan efter 8-9km fick jag stanna och fylla på vätskebältet och när jag råkade tappa en av flaskorna en stund senare blev det stopp för påfyllning var 6:e km ungefär.

Ungefär halva loppet orkade jag hålla ett bra tempo men kände att det inte skulle hålla hela vägen, värmen tog verkligen ut sin rätt. Jag tyckte ändå det kändes ganska bra hela vägen med energi och vätska, jag åt banan på några ställen och drack mestadels sportdryck. Innan start hade jag laddat med resorb sport och hade även med två resorb som jag drack under loppet annars körde jag med det som serverades efter banan.

Även om det började gå lite tyngre efter halva loppet kunde jag hålla farten uppe när det var flackt eller svagt utför men efter 30km sjönk farten överlag och jag tog några stopp vid vätskestationerna sista milen. Känslan när man till slut kom in på stadion var underbar, löparbanorna känns så härliga att springa på in mot mål.

Målet på 3:37 missades med 10 minuter men det är jag ändå riktigt nöjd med efter omständigheterna, nu har man hållit i träningen bra och har en stabil grund inför nästa år – då ska jag ner mot 3:30!

Skorna och BlissWool fick verkligen bekänna färg då duscharna och brandslangarna på vissa ställen hade skapat stora vattenpölar som man inte kunde undvika att springa i, skorna blev sedermera genomblöta då och då. Tillsammans med värme, sol och asfaltslöpning kan jag inte tänka mig sämre förutsättningar när man har problem med skavsår och blåsor. Visst hade jag ont i fötterna och en del skavanker får man ju efter nästan 4 timmars löpning.

BlissWool fyllde dock sin funktion med bravur:

  • Den sitter på plats hur länge som helst tack vare att den fastnar i strumporna.
  • Trots solgasset blir det inte varmare med ull, den ventilerar bra.
  • Skorna blev ju blöta om vartannat men BlissWool höll sig riktigt bra. Tejp hade korvat ihop sig och lossnat men BlissWool torkade snabbt och kändes hela tiden bra.
  • Lite skavsår och blåsor fick jag men där jag hade lindat BlissWool hade jag inga skavsår eller blåsor.

Skribent

Johan Morelius
Motionslöparen som började löpträna när vågen visade för mycket och kläderna verkade krympa. Har blivit biten av löpning och trivs ensam i naturen.

Kommentera

Stäng meny
×
×

Kundvagn